För 6 månader sen gick jag vilse i Umeå mitt i natten och blev nästan upphämtat av polisen. Nu har jag hittat hem.
6 månader. Det är fan stort. Vem trodde detta för 7 månader sen. Ja, jag kanske anade. Men för 7 1/2 månad sen trodde jag det då inte.
Men nu är vi här. Och det är stort.
Enligt Pia så har vi 708 månader kvar. Men det är av hennes livslängd. Av min så kanske vi har lite färre. Men jag får väl besöka henne då. Vi har ju diskuterat om hur jag skulle kunna ta kontakt med henne utan att göra henne så väldans rädd. Och vi kom fram till att läppstift på badrumsspegeln nog var bäst. Bara jag skrev något fint så.
Nu ska Johannes bara duscha klart så ska vi ut på stan sen och sen till Peppe och hälsa på lite.
God eftermiddag och grattis älskling! 😉
Jag älskar dig så mycket!
Å förresten, du är yngre än mig så du kommer nog ha lika många månader du… om du står ut med mig i alla fall 🙂 Puss!